Idag föll jag. Jag skulle städa upp efter vår demolering av bottenvåningen, och stod ute på bron då mina fötter försvann. Jag uppnådde terminal velocity och hamnade i vågrät ställning på bråkdelen av en sekund. Landade med en dov duns hälften på trappan, och hälften på marken.
Som tur var hann jag ta emot mig så inte mina framtänder skulle fastna i något trappsteg. När jag landade hörde jag nåt knaka o knäppa, och hypokondrikern i mig fastslog naturligtvis att det var minst en av mina kotor som small.
Det låter såklart orimligt nu. Det enda jag tog med mig från det ögonblicket var en stund av rädsla samt en småstel rygg.
Men det är ju inget jag inte är van vid ändå.
Jag måste sluta vara klantig helt sonika.
I övrigt så har jag mest pillat med armering och blandat bruk idag. Det har förlupit skapligt smärtfritt förutom ovan nämnda incident.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar